Dubbelt upp, halva tiden, halva orken

Det är så svårt att förklara känslor. Det finns inga perfekta ord att skriva eller säga.
Om det bara fanns ett sätt för andra att få veta vad jag tänker och vad jag känner.
 
Jag är för arg för att förlåta, men älskar för mycket för att glömma. Jag kommer ingenstans utan står och stampar på samma ställe dag ut och dag in. Jag vet inte alls vad jag ska göra.
 
Hur ska jag kunna gå vidare i framtiden utan att reda ut det förflutna?
Hur ska jag kunna älska igen om hjärtat ligger i spillror?
 
Du har en sådan enorm makt över mig, utan att ens veta om det. Jag vill inte att du ska ringa eftersom jag vill glömma. Ändå kollar jag altid mobilen ifall du skrivit, och blir ledsen varje gång du inte hört av dig.
 
 
 

Kommentera här: