See yaa ❤
See yaa ❤
Längtar tills på fredag, för då kommer min första modell hit för fotografering :) ska bli såå kul. Först blir det att fixa hår och smink, sen välja kläder som passar och sen köra igång :) Bilderna kommer upp på bloggen på kvällen, så får ni själva bedömma hur bra jag är :) Och är ni intresserfade av att bli fotade, så bara skriv :)
Hoppas jag får den där barn-fotograferingen med snart, för sist blev ju tyvärr barnen sjuka :S
Nu är skolan snart slut, och då blir jag en arbetslös, fattig människa. Ush vad rädd jag är. Förstår inte hur de kan tvinga en att gå i 3 månader utan ett öre? Jag menar, man har faktiskt ett liv, och det kostar. Idioter säger ja bara.
Men jaa, man får väl försöka få in lite extra cash genom fotograferingen hoppas jag :)
See yaa
❤ Långtråkig onsdag
I can be strong
But with you, It's not like that at all
Theres a girl who gives a shit
Behind this wall
You just walk through it
And I remember all those crazy thing you said
You left them running through my head
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here
All those crazy things we did
Didn't think about it just went with it
Damn, Damn, Damn,
What I'd do to have you
Here, Here, Here
I wish you were here
I love the way you are
It's who I am don't have to try hard
We always say, Say like it is
And the truth is that I really miss
Damn, Damn, Damn,
What I'd do to have you
Near, Near, Near
I wish you were here.
No, I don't wanna let go
I just wanna let you know
That I never wanna let go
Let go, Oh, Oh,
Up and down, up and down, up and down......
Ord är bara ord. Det är bokstäver som satts samman i meningar, Vissa stora andra små..
Men när det är tyst för länge.. saknar man de där orden. Oavsett om de är intresanta eller inte, för att du säger är av mening. Jag älskar att höra din röst, och ditt skratt, men det var längesen nu.
Jag älskar att se sig le, men det var längesen jag såg det. Ibland ser man att munnen sakta drags uppåt, som i ett försök av varenda musik i ansiktet att tvinga upp den, men ögonen avslöjar din smärta i vilket fall.
Inget jag verkar säga eller göra, verkar göra någon skillnad, ibland tror jag bara du vill att jag ska gå.
Ibland tror jag att du har det bättre utan mig, att du är längre är den du var.
Jag försöker hålla humören uppe fast jag vill slänga mig på sängen och gråta floder, men då vet att du kommer säga att mina tårar inte betyder nått för dig.
Jag sakar de där små och stora bokstäverna, de som en gång bildade så fina ord.
De som både fick ditt och mitt ansikte att le, utan att behöva tvinga fram det.
Det var så roligt, och det var vacker det vi hade. Finns det kvar?