Glädjen av att ligga på topp, att ha världen i sina händer, att ha den vackraste och bästa killen till sin fästman, att ha min sambo bredvid mig i sängen var natt, att vakna med den man älskade mest, att varje dag få titta in i ett par ögon och se sin framtid, att få känna värmen och glädjen i hans leende, att få känna den bästa trygghet av hans armar...
Den natten ändrades det.. den natten är min domedag. Den dagen förlorade jag allt detta, till att ensam blicka ut över en mörk och oviss framtid. Det vackraste jag hade var förlorat.
Förgäves sökte jag hopp.. men svaren räckte inte till. Svaren om att vår tid tillsammans var över drog mig ner i mörkret ännu mer.
En efter en kom de för att försöka få mig att le igen.. de kom med kramar och goda ord. Men inget räckte..
Jag gav upp
Nu står jag här, med mitt halvläkta hjärta helt öppet
Kalla rysningar fyller min kropp samtidigt som tårarna rinner.. Hjärtat slår så hårt att jag känner det igenom alla lager med kläder och täcke, och börjar bli rädd att det ska stanna.