♛ArtByLife ~Tessii♛

 

Vissa dagar är bättre än det andra, men så har naturligvis alla det.

Det är nu jag börjar vänja mig vid de nygamla vanorna som blivit så främmade.

Nu känns det som om jag aldrig lämnat, som om tiden borta var en skugga, en dröm av något overkligt.

Nu ställer jag mig åter frågan. Vad vill jag med mitt liv?
Dock har jag ju kommit en bit på vägen, och den vägen ser frestande ut att fortsätta på, men var kommer jag hamna? Tsm med vem? Hur ? När?

 

Trots att det är smärtsamt, att vara ensam, att tvingas lämna det säkra för det osäkra, så har jag aldrig känt mig starkare och mer som mig själv.