Vad är det för fel på mig?!
Jag har alltid blivit lärd att aldrig lita på folk, förutom mig själv. Skaffa ingen karl, du har det bättre själv har jag alltid fått höra. Är man fri kan man göra vad man vill när man vill, så fastna inte i något... Var fri.... var dig själv...
Detta har jag haft som mål. Män är tillfälliga, de är saker att roa sig med. Skaffa inte barn, det är redan för många där ute som inte får den tid och uppmärksamhet de behöver. Och jag är ingen direkt familje-människa, det vet väl alla som känner mig eller? :P Jag har stängt ute alla som någonsin har betytt något för mig för jag var rätt ( är rädd) för närhet, för att bli beroende av någon.. för hur gör jag då när de lämnar mig? Jag vill inte bli lämnad ensam.. då är bästa sättet att inte ha någon som lämnar dig.. logiskt va??
Bara det att nu har all förändrats.. jag vill inget hellre än att flytta ihop och ha mysiga kvällar under en filt i soffan.. (palla festa längre liksom, det är för de yngre att ta över) och jag vill förlova mig och vara riktigt töntigt kär som man var när man var tonåring :) och sen, skaffa barn :) små söta mini kopior av oss, det bästa som finns, och den starkaste kärleken vi någonsin känt <3
Synd bara att jag kom på det försent.. det var möjligt för ett tag sedan, men jag vände om om gick...
Vill bara du ska veta att jag verkligen älskar dig ❤
