Legat här ett antal timmar och tänkt.. på dig igen. Jag har fortfarande inte riktigt förståt vad som hänt, det gick för snabbt. Ena dagen var du bara borta ut mitt liv, och antagligen nu och föralltid. Jag plågas av kärleken till dig som var lika äkta som både du och jag. Att drömma sig bort i sin framtid där man har allt man vill ha, för att vakna upp och inse att allt man hade nu är borta. Vart är jag påväg? Med ett halvkrossat hjärta ska jag nu fortsätta min vandring, och plocka upp skärvorna från det som en gång var mitt liv.
